Uh, jag sitter här på morgonkvisten och läser dagstidningarna online. Det är inte ofta jag skriver om annat än "härligheter" här på bloggen men nu känner jag att måste få skriva detta. Nya sprängdåd, nya skjutningar, ny misshandel. Rubrikerna fladdrar förbi. Har det blivit vardagsmat för oss? För att "det är liten risk att oskyldiga drabbas" som justitieministern så käckt uttryckte det. Jo, men INGEN oskyldig ska väl drabbas överhuvudtaget? Eller få sin entréport sprängd? Hur kan man tycka att det är ok att det smäller lite här och där om de ändå bara spränger/skjuter varandra och deras respektive (tänker på den nyblivna mamman som sköts med sin bebis i famnen). När har vi fått nog? När går vi ut i en massdemonstration för att visa att vi inte tänker acceptera detta längre? Hur kan vi bara stå här och knyta näven i fickan utan att göra något? Var är de ytterst ansvariga? Hur kan detta få fortgå? Rikspolischefen själv, Anders Thornberg, sa i veckan att utvecklingen i Sverige saknar motsvarighet internationellt. Det har sprängts 30 gånger på två månader i Malmö. Det är ju nästan en sprängning varannan dag. Förra helgen sprängdes det tre gånger i Malmö. TRE gånger! Det är ju helt galet. Vad säger ni - ska vi dra igång en manifestation mot sprängningar/skjutningar/gängvåld. Så att ansvariga får upp ögonen på att vi tänker inte acceptera den här samhällsutvecklingen längre. Kärlek och respekt.
