På begäran - intervju med Jaxy - city edition!Hej Jaxy, längesedan, hur mår du? Jotack, bara fint. Riktigt lycklig faktiskt. Ingen höstdepp här. Man är ju Jack Russell då är man ju lycklig mest hela tiden. Always sunny side up så att säga!Hur har flytten från huset gått, tillbaka till din gata i stan? Ja det var ju lite tillbaka till mitt gamla balla cityliv, när jag var ung, fri och fräsch. Före förortslivet med valpar och soffhäng. Ja det var ju på den tiden när jag var kändis och var med i tv-program och så. Det var ju också på den tiden när jag hade min mesta härskarteknik och alltid satt på allt och alla. Salig Vilma. Älskade den där byrackan. Men du har väl ändå kompisar nu också? Ja tack och lov. Har ju min Cora. Hon är lite aggressiv och jag åker alltid på stryk, men hjärtat är på rätta stället. Hon blev övergiven som valp så man får förlåta henne, även om jag alltid är utan mat när hon har varit hos oss. Hon står som en drake och lurpassar på mig när jag äter. Så nu får jag hetsäta om det ska bli något. Är jag för långsam tar hon bara ett stort bett över min rygg och så var det bra med det.Du var ju inte lika lycklig när hon kom som ny till familjen eller hur? Nej hon var vidrig. En riktig piraya med sina vassa tänder. Sen var jag ju nyförlöst med mina valpar när hon stod där i ungdomlig fägring, det har jag inte släppt än - ja de kan ni läsa om här. Men hur känns det nu då? Strosar runt på Djurgården, träffar bekanta på Karlaplan? Ja det är magiskt! Så mycket spännande på en och samma gång. Lite jobbigt bara att det händer så mycket. Jag sitter som på helspänn hela dagarna med uppspärrande öron och ögon. Det rör sig i trapphuset. Det rör sig på gatan. Det rör sig hemma. Kanske är det Räven som följt med till stan. Kanske är det Sir Väs som rasslat över Djurgårdsbron. Så många barn och annat löst att hålla koll på, jag får inte en lugn stund! Men jag får hänga med på lite kul också! Här sitter jag inne på Hermès och kollar läget. Sist jag var där fick jag hundkex i orange påse. Man är väl VIP. Jag håller mig också framme. Ser jag en kamera smyger jag upp bakom matte när hon inte ser. Jag är lite slug så.Hur går det med din "valp" Isabella då? Åhhhhh Isabella är mitt största fan och jag är hennes mesta leksak. Vi leker faktiskt varje dag. Hon bär mig, klär mig, pratar med mig, nattar mig, matar mig, släpar mig och jag sitter snällt och ler och låter mig lekas med. Tålmodig kan man säga och definitiv lycklig! Allt hon gör är förlåtet. Jag är så glad att få vara med. Men kommer det någon annan unge klipper jag till direkt. Blod är tjockare än vatten säger jag bara.Hur känns det i lägenheten då, har du funnit dig tillrätta? Ja men det skulle jag säga! Lyckades till och med inviga mattes nya matta. Den mattan som hon drömt om sedan i maj. Jag trodde på riktigt att matte skulle skära halsen av mig, men en liten kissfläck har ju ingen dött av. Jag behövde pinka in reviret, inga konstigheter. Efter en stadig flaska vanish gick det bort och nu kan jag ju lätt göra om det, skulle jag få feeling. :) Tack Jaxy, det låter härligt det. Vi ser fram emot en Julversion snart!
