Alltså jag vet inte om det är för att det är fredag, för att solen skiner, för att jag just tränat, för att Cedric är hemma igen, för att livet är så härligt eller om det bara var en underbar blogger-life-upplevelse men jag grät just en lyckoskvätt och var alldeles tårögd när jag satt och gick igenom era kommentarer. När jag läser era kommentarer blir jag så glad. Ni är så fina, varma, omtänksamma och uppmärksamma. TACK! Bild från ganska exakt ett år sedan.
