Livet med en snart-treåring kan sammanfattas i ett ord - överraskande! Man vet liksom aldrig vad som kommer att hända eller hur reaktionen kommer att bli. Det är en mix av bedårande charmig och trotsfest. Igår efter att vi varit hos doktorn och inspekterat ett jack i ögonbrynet som avkomman tillskansat sig genom att ramla på bordskanten på förskolan. Här "hjälper" hon sin mamma med plugg/jobb. Alltid lite OTT (over the top). Varför inte bara prova overallen när man kan både ha solglasögon och prata i telefon samtidigt? Finns det en kamera och jag ser min mamma posa måste jag vara med! mvh Isabella Bakom mina solglasögon kan jag vara mig själv. Det sorteras och organiseras och staplas och görs rader. Varje dag. En liten cirkelsåg passar ju perfekt i raden av leksaksdjur. Alltid med ett blåmärke. Hon är mer vild än tam ungen. Lite Pippi Långstrump över det hela, helt orädd för allt och ska göra precis som sina storasyskon. Redo för förskolan om hon själv får välja. <3 Med bästisen Alexander, tio dagar yngre. På studsmattan, inga konstigheter med den statiska elektriciteten här inte. ;) Influencer child. Sur min och ena benet före det andra den klassiska sk "se kissnödig ut-posen". Bilar och babblarna, det är livet ändå. I morgon ska vi åka och hälsa på "Omi" och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot resan. Jag reser själv med henne då Cedric redan är nere i Schweiz på jobb. Han fyller år på söndag så vi passar på att fira ihop med hans mamma. Jag hoppas på Snälla-Bella och inte ett trotsmonster men man vet aldrig. Överraskande, som sagt. KRAM
