Idag har mina små åkt till sin pappa för att fira lite sommarlov med honom. Och jag saknar dem så. Mammahjärtat värker och värker och värker. Även om jag rent rationellt vet att de har det jättebra där så är längtan så stor. Det är ju många separerade föräldrar som säger att "det är så bra med att inte ha barnen jämt för då får man lite tid för sig själv". Jag håller inte med. Jag tycker det är jättejobbigt att vara ifrån dem. Och tyvärr blir det bara värre. Så just nu är jag lite deppig, men tröstar mig med att de har det bra och att jag snart har dem åter. Det är väl det som kallas mammalängtan. Fler som känner som jag?
