Nu är det dags att dra igång de kontroversiella mammaämnena, haha. Inget är väl så laddat som när man just blivit mamma. Forumsajterna svämmar över av inlägg och plötsligt är alla "experter". Tänkte ventilera mina tankar inför den här kommande bebisen. :) Med Diana och Ivar var jag mammaledig 16 månader resp 14 månader. Det var alldeles för länge. Missförstå mig rätt. För barnens skull var det jättemysigt, men JAG mådde inte bra av att "bara" vara mammaledig. Jag var inte mitt vanliga glada, energiska jag. Inte så att jag var deprimerad heller, bara inte mig själv. Deras pappa hade inte möjlighet att vara pappaledig så det var heller inte mycket val. Tanken slog mig inte att man kanske hade kunnat ha avlastning några timmar här och där och jag hade kunnat jobba dessa timmar. Jag tänkte att "det är så här det ska vara", att det kanske var något fel på mig som inte tyckte det var så härligt och underbart att bara vara hemma med mina små 24/7. Att jag hade en längtan efter att bara vara mig själv några timmar här och där. En vuxen människa. För enligt alla var det konstigt och mina barn skulle lida och tappa anknytning och allt möjligt... Ska tilläggas att jag i det här skedet heller inte var så stark - så allas åsikter vägde plötsligt mycket tyngre än mina egna tankar. Det här har jag funderat mycket på nu under den här graviditeten. Att jag inte vill hamna i de där känslorna igen. Att ingenting stundtals var särskilt härligt och att jag inte njööööööt så där som alla sa att man skulle passa på att göra. Jag tror att om jag hade varit mammaledig på - säg 70% - så hade jag varit en så mycket mer harmonisk person och förmodligen en mycket bättre mamma. Här är det viktigt att påpeka att alla gör ju som de vill. Vissa tycker att mammaledigheten var det bästa som hänt, det tycker jag är underbart. Bara vi gör som vi själva tycker och tror är bäst för oss och bebisen. För familjen. Men nu är det 2016 och min plan är att göra denna bebistid lite annorlunda. Har pratat mycket om detta med både Ced (såklart), vänner (som såg mig under den tiden också) och uppdragsgivare (som ju undrar hur jag tänker lägga upp nästa år). Så nu har vi en plan för hur alla i familjen ska må bra! :) Vissa saker kommer jag att fortsätta jobba med (blogg/tv/kurser osv) och andra saker kommer jag att dra ner på (inredningsuppdrag främst - de tar myyyycket tid). Jag tror att det kommer att bli kanonbra och känner jag annorlunda i vår - jamen då går det ju alltid att ändra. Always thinking positive! Trött men glad med två små. Ja, lite tankar så här på måndagsmorgonen, vad är era erfarenheter? KRAM My thoughts on maternity / parental leave and how to manage the feelings in between... xxA
