Dags för en liten uppdatering från bebisbubblan. Ja vad gööör vi hela dagarna egentligen? :) Lite tankar om allt: Schemat: Livet rullar ju på ändå kan man säga, med eller utan bebis, när man redan har två större barn, hund och två företag. Jag försöker pussla runt så att alla blir nöjda, haha. Morgnarna är vikta åt de större barnen så att de kommer iväg till skolan, då har jag lilla Isabella på armen mest hela tiden. Sedan sover hon och då passar jag på att antingen jobba eller ta en promenad med Jaxy. Väl hemma så är det 100% bebismys tills hon sover igen runt lunchtid. Då brukar jag antingen jobba/sova ikapp/träffa kompisar/ta ett möte. På eftermiddagen är det återigen 100% bebismys innan det är att dags att sussa igen för den lilla. Den stunden brukar jag ägna åt att fixa hemma så att saker och ting inte helt faller ihop. Nu har det varit mycket fokus på julstök och fix inför julledigheten. Sedan kommer de stora hem igen och det blir middag osv. Då brukar hon vara jättepigg och med och sååå glad att syskonen är hemma. Gulligt. Känslor: OMG. Gråter för allt. Gråter för barnen i Aleppo, gråter för ett kul sms från min brorsa, gråter för en bra låt på radion, gråter för minsta lilla. Rätt härligt faktiskt att vara så superkänslig som jag är just nu, livet blir ju väldigt mycket mer drag i! Kroppen: Måste säga att kvinnokroppen är ju helt fantastisk. Att kunna bli gravid/bära + föda ett barn/repa sig och så fungera helt normalt igen är ju ett under. Det känns inte som om jag hade ett barn i magen för 2,5 vecka sedan. Allt ser ut som vanligt och känns som vanligt. Förutom kanske lite löst skinn på magen. Helt otroligt. Är nästan lite förvånad själv hur fort den återhämtade sig. Tackar Becore för att magen gick tillbaka så snabbt, tror att mitt "corepaket" var så otroligt starkt innan jag blev gravid att det repade sig själv när bebisen väl var ute. Det var inget jag hade räknat med. I synnerhet inte som "alla" sa - åh nu när du är så gammal mamma kommer du aaaaaldrig komma tillbaka till din gamla form igen. Uppmuntrande. Not. Varför ens säga en sådan sak? Det är ju ändå upp till mig hur viktigt/oviktigt jag tycker att det är och i vilken form jag vill vara i. Men med träning mer än powerwalks och mammamage-övningar väntar jag med ett tag till. Någon måtta får det vara. Även om det kommer bli lite skid och längdåkning i Åre, det kan man ju bara inte avstå! :) Myset: Åh det är så mysigt att vara hemma och bebisgosa. Trodde inte att jag skulle njuta så otroligt mycket. Kanske för att jag är äldre nu och vet hur fort barnen blir stora. Oro: Oroar mig egentligen inte för något mer än otäcka virus. Ivar fick ju RS och det var inte roligt. Nu går ju influensa, kräksjukan och RS vilt runt i bekantskapskretsen, så det är klart att man blir nojjig. Men samtidigt kan jag inte göra mer än hålla henne borta så mycket jag kan. Barnen går ju i skolan och kan ju bli smittade där, så att oroa sig är lite onödigt ändå. Får vi något så får vi något. Konsten att ta hjälp: Tidigare var jag urdålig på att ta hjälp vilket resulterade i att jag var en superstressad bebismamma. Nu har jag lärt mig och är bättre på att be om hjälp. Om det så är att de stora barnen fixar middagen eller att någon kommer med mat så är det så mycket hjälp i det lilla. Lite pics från bubblan. Varför är det så gölligt med volang på kläderna? Tajts/Newbie, den roliga mobilen som man skymtar/Klippan Yllefabrik, handduk att kräkas på/Ellos (rea). Hej hej. Klänning Newbie, byxor/Livly, strumporna är Ivars gamla (Bonpoint). Den här stolen är grym, den kan hon sitta i ett bra tag och betrakta sin ömma moder som typ tömmer diskmaskinen eller gör sin dagliga varm choklad (recept). Hahaha. KRAM A little update from the baby bubble! xxA
