Plötsligt händer det! Med löpningen alltså. Alla de där tröga, sega, "jag vill bara dö"-passen som man har i början utan formen. I morse vände det! Det gick lätt, fint, det var kul, jag hade flow, livet lekte! 7k runt Djurgården med brorsan i släptåg. Trevligt med sällskap. Enda minuset är att han kan bara ses väldigt tidigt och springa. Typ 06.15. Uh. Men det är bara att kliva upp och ut. :-) Fixar till mitt röda "post-löpning-ansikte" med grym primer/Max Factor, foundation/Lumene och mascara/Eyeko. Toute neuve! All of a sudden all the efforts to get back in running shape fall into place. Had a great morning run around Djurgarden this morning. Felt amazing! Ha en kanondag, TGIF!
