Fick den här kommentaren/frågan idag. Och nu ska vi tala allvar om bebismammarollen, för den är fasiken inte lätt. Det beror inte på bebisen utan på omgivningens press. Hej! Jag vet att det är lite privat, men snälla, kan du inte skriva något om varför du inte ammar? Om det inte funkar är det en stor pepp för alla andra som också har problem, om du valt bort det vore det intressant att höra varför och om det är värt det. Alla bloggar kör dessa graviddagböckerna, men sen när de riktiga utmaningarna börjar så blir det helt tyst. Det ger intrycket av att allt är superlätt och problemfritt i er värld, och skapar rätt mycket stress om man ska leva upp till det. Vilken bra fråga! Det här med amning är ju så oproportionerligt laddat. Jag och Ann pratade om just amning i Preggopodden. Att det är så vansinnigt stigmatiserat. Att "folk" tycker sig ha rätten att tycka och tänka om just mina val vad det gäller mina barn. Det är så intressant det där, att ingen skulle bry sig hälften så mycket när barnet blir äldre vad man ger barnet för föda, men just amningen är så laddad, så laddad. Ingen frågar om jag gör mina egna fiskpinnar till barnen? ;) I Preggopodden pratade vi också om våra erfarenheter av amning. Mina är tyvärr jättedåliga, med alla tre. Det började med Diana, hon var två veckor och jag hade den värsta mjölkstockning man kan ha. Sängliggande i flera dagar i ett feberrus om 40 grader, helt borta. Efter det blev (barnläkarens egna ord) "mjölkkörtlarna överkänsliga". Tydligen är bröst som ammar känsliga för kyla och det hade jag helt missat när jag stod och krattade löv en eftermiddag i april i t-shirt... Efter det så räckte det med att jag tittade ut genom fönstret och kände ett litet drag för att det skulle stocka sig totalt igen. Samtidigt som barnet bara skrek och skrek och var jättetunn. Lösningen - ersättning. Alla var glada, förutom att knölarna tog flera månader att bli av med. Samma visa med Ivar, som dessutom fick RS-virus 13 dagar gammal och inte kunde äta själv på ett bra tag utan fick sondmatas. Med Isabella visste vi att det skulle vara svårt eller omöjligt. Valet jag hade var att inte försöka alls utan att få ett piller som stoppar produktionen direkt efter födseln, eller försöka och det skulle förmodligen inte funka bra. Jag valde ändå att försöka då jag tror att så mycket mjölk som möjligt är bra den första tiden då råmjölken är så speciell. Även om "priset" skulle bli högt. Jag kämpade, Isabella kämpade, det var hemska sideffekter som jag inte tänker prata om här. Efter två veckor av försök och fruktansvärd smärta så gick jag över till flaska även för henne. Hon äter en ekologisk och biodynamisk ersättning med lägre sockerhalt än de vanliga märkena. Och är supernöjd! Jag känner absolut NOLL dåligt samvete över att jag inte ammar. Det är olika för alla och att döma någon utifrån dess val med sina barn är ju helt sjukt. Jag och Ann pratade också om "mammamaffian" och dess makt. Man är olika, har olika förutsättningar och olika erfarenheter. Något annat vi också pratade om är att man ska känna sig så LYCKLIG över att vara mammaledig. Jag tyckte inte alls det var så "lyckligt" att vara hemma 100% med Diana och Ivar. Jag skrev om det i somras i det här inlägget och ni var många som kommenterade. Därför pratade jag och Ced jättemycket om det innan, hur vi skulle göra för att jag inte skulle känna så igen. Nu tycker jag att det är en perfekt balans. Jag jobbar ca 3h varje dag utslaget över veckan och stortrivs med den uppdelningen. När jag är med Isabella är jag mamma och när jag jobbar är jag Andrea. Och hon är min mest nöjda bebis... Ibland tror jag att man överför sin egen inre stress på bebisen. Mammor måste ju för sjutton stötta varandra. Det är en så skör tid mentalt som mamma med en nyfödd. hur kan man ens tänka tanken att hacka på någon? Stötta, pusha, dela erfarenheter, bidra med tips och råd. Men döma - nej tack. Samma med kommentarerna "hur kan du skaffa barn om du inte vill vara med det". Alltså snälla. INGEN hade sagt så till en pappa och det gör mig så irriterad. Att pappan knallar iväg till jobbet dag efter dag anses helt ok, men om man som mamma prioriterar jobbet en eftermiddag så är det en big no no. Lustigt ändå. Vi tror vi är så feministiska och jämställda, men när det kommer till barn kommer nättrollen fram och har åsikter om det mesta. Till dig som ställde frågan - DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA MAMMA TILL DITT BARN, oavsett om du ammar eller inte. <3 Kärlek och respekt kära bloggläsare, var bara tvungen att skriva av mig lite. :) Bilden är från i våras, med Isabella i magen utan att jag visste om det.
