Tiden bara flyger iväg och lilla Isabella alias Strumpan har blivit nio månader. Tiden går i och för sig fort för att det är ett tempo i hundranittio nu, men ändå. Den lilla solstrålen är bara så rolig. Som om hon har humor redan nu. Kryper i ilfart runt överallt, reser sig mot allt och ingenting, ramlar, skakar av sig och så vidare. Gungar med när hon hör musik. Framåt framåt är prioritet ett. Leker med Jaxy hela tiden. Jaxy lämnar bollen och Isabella "kastar". Sjukt gulligt. Nu har tänderna börjat komma också. På gott och ont. Skönt att de börjar komma, men fy så jobbigt det är när de är på G. För alla inblandade. Gnäll gnäll gnäll som man liksom bara inte kan trösta. Bitleksaker funkar inte utan vi har kört med lite hårdare bröd, typ baguette som har hård utsida. Då sitter hon med den där biten hur länge som helst och gnager. Nästa steg blir att röra sig runt mellan möbler med stöd. Det är nära nu. :) Hon vill också äta mer och mer av vår mat. Sitter och pillar med mjukkokta broccolibitar eller annat mjukt hon själv kan plocka upp och peta i sig. Igår satt hon hur länge som helst och slet med att få i sig pizzasallad, av alla maträtter... Allt vill hon testa. Det hålls också långa och väldigt intensiva konversationer/monologer. Mamma, dadda (mix av Daddy och Pappa), hi, är orden som man kan förstå, resten kan vara vad som helst. Vi pratar ju mest engelska med henne, men barnen pratar svenska så det kommer nog bli rätt mixat i början. Normalt sett sover hon 19-07, nu med tänderna har det varit lite si och så, mycket gråt och gnäll. Men snart är vi tillbaka i rutin och inte som inatt då vi sovit tre timmar totalt. Helt slut, haha. Pizzakant, mums för kliande tänder! KRAM