God morgon mina vänner, ett vykort från Jaxy! Hej Jaxy, så kul att du tittar förbi - välkommen. Jomantackar. Jag hörde ju att det är FABruari här på bloggen så jag kände att jag ju hade en given plats här. Jag är ju så FAB det går att bli. I synnerhet när jag jämför med mina andra familjemedlemmar, ingen nämnd så men - host host, det är ju inte direkt glamour där Isabella drar fram om en säger. Mer naturkatastrof. Jaha, ja det där är ju olika förstås. Vad gör du en så här härlig dag i februari då, när solen skiner in? Ja då solar jag min perfekta kropp. Jag har läst mycket om kroppspositivism på sistone och jag kan bara säga - här är jag! Någon mer positiv kropp får ni leta efter. Allt är perfekt. Lagoma mängd päls, fina tänder, svansen har en tjusig plym och så har jag så förtroendeingivande ögon. Jag får nästan alltid som jag vill. Självförtroendet på topp hör jag, vad härligt. Men jag hörde rykten om dina skådespelartalanger? Ja jag har hittat ett jättebra sätt att få mattes uppmärksamhet. Jag har lärt mig att se jättejätteledsen ut när hon ska gå eller bara göra något där jag inte är i centrum. Då ser jag ut som om jag sålt valparna och tappat pengarna. Så får hon jättedåligt samvete över att hon är en så dålig matte åt mig och ger mig ett tuggben. Hehe, man är väl smart. Sedan ligger jag där och mumsar i högsta välmåga, väl medveten om att jag har det ganska så bra här i familjen. Hur går det med din valp Isabella då? Aaaaawwww det lilla livet. Hon är lika jobbig som söt. Antingen gosar vi och jag slickar och pussar henne och jag är sådär jack russel-lycklig som bara en JRT kan bli. Men sen vill hon ju ut och gå här hemma. Då känner jag mig otillräcklig så att säga. Varv på varv på varv ska vi marschera runt i vardagsrummet. Jag i koppel och hon som härförare. Det är slitsamt, jag har ju så mycket annat att göra än att gå och dra på en tvååring. Hålla koll på alla konstiga djur här utanför tex. Det är rådjur, fåglar, dovhjortar, rävar... Naturen tränger sig på och ingen gör något förutom jag. Hur går det med Cora då? Din nya BFF? Moahahaha, det nervvraket. Hon är ouppfostrad och stor så jag brukar backa undan när hon är på besök. Hon äter på allt. Allt allt allt. Sedan lappar hon till mig med sina långa, okoordinerade ben och då känner jag att det är bara så sjuuuukt pinsamt allting. Då brukar jag gå och gömma mig. Häromdagen hittade matte mig i sitt dressing room, gömd bland återvinningspåsarna. Inte för att jag alltid har det bästa uppförandet (har jag fått berättat - jag skulle aldrig tvivla på mitt eget omdöme) men jag har vett att inte hoppa upp på matbordet och äta upp mattes nya solglasögon i alla fall. Tyvärr är Cora sådär valp-jättegullig fortfarande så hon är ju förlåten för allt. Mutter mutter. Mycket på gång hör jag Jaxy, vad händer mer i vår? Ja vad händer inte? Jag ska sporta mycket så jag passar in i resväskan till i sommar. Max 8kg inkl väska, annars blir det inget har matte sagt. Pressure is on. Men sen kommer jag vara som ett muskelpaket med päls. Det ni! Ska få med matte ut också. Jag vill ju inte säga något till henne direkt så, jag är ju diplomatisk men alltså - dagarna bara går - dags att ta upp träningen nu matte! Tack Jaxy, kör hårt med Jack-Russel-Beach-2019!
