Lilla Jaxan är här! Efter en strapatsrik resa igår för Diana och Jaxy är de nu här. Diana reste själv för första gången. Man får göra det från 12 års ålder utan "eskort" som barnen alltid haft innan när de rest själva. Ut till Arlanda, checka in väska, genom tullen med Jaxy, in med henne i väskan, in i planet, flyga, ut på Geneves flygplats, hämta väskan, kissa Jaxy, mot tåget, ner till rätt plattform, mot Aigle och sedan hämtad av mig. Någonstans däremellan glömma datorn... Vilka stjärnor de är ändå. <3 Jaxy var så glad att se oss alla så hon skrek. Isabella och Jaxy släppte inte varandra en sekund. Vi mötte upp Cedrics mamma och hennes hund Joy som Jaxy tycker är kul. Uppfriskande dopp! Äntligen är syrran tillbaka efter två veckor hos kompisar. Jaxy och Joy för två år sedan. Idag blir det hike för Jaxy. Vi tränar inför tävlingen uppför Wasserngrat som jag kört varje år här. Det gäller att vara snabbast uppför berget och det är faktiskt alldeles vidrigt att hika på tid. Förra året låg jag på rygg i tio minuter efter att jag kom i mål. Då kom jag tvåa, slagen av den lokala marathonlöperskan som ingen rår på. Siktar på samma placering i år och känner mig redan lite nervös haha. Det är inget lopp där alla rusar bredvid varandra utan man anmäler att man vill köra och då startar de tidtagningen. Man kan alltså köra alla helger i augusti. Eftersom vi åker hem nästa vecka är det bara den här helgen som gäller vilket gör att får jag ingen bra tid i morgon "måste" jag testa igen fre, lör, sön. Hjälp. ;) KRAM
