Det här drömmer jag om just nu. Har precis sett klart dokumentären om Avicii. Så otroligt gripande. Jag grät när jag hörde att han hade gått bort. Då känner jag honom inte ens! Så tragiskt med en så ung person, jag lider med familjen. Se den. Den sätter perspektiv på vad som är viktigt i livet. Kramade sönder barnen efteråt. Det är aldrig för sent att säga till någon vad de betyder eller hur mycket man älskar hen. Behövde pigga upp mig lite efter känslostormen och tittade på alla dessa härliga bilder från i julas. Nu längtar jag verkligen efter våren, även om den börjar smyga sig på så går det så lååångsamt. Kom igen nu våren, hit me! KRAM
