Nu är det två år sedan jag började blogga. Jaysess, två år!! Det har gått så fort. Här är ett av mina favoritinlägg från tiden när jag började och samtidigt höll på att flytta. Bristen på flyttdisciplin: Varför är det så att när man börjar packa ner sitt bohag så är allt så strukturerat? Ordning och reda, makulerpapper kring varje liten pryl och kartongerna är märkta med detaljerade innehållsbeskrivningar om vad som kan tänkas finnas i. Allt som inte ska med till det nya boendet lämnas plikttroget till återvinning. Gamla trasiga pulkor, urvuxna kläder, intorkade målarburkar och fula blomvaser som man tröttnat på. Sen händer något. Det blir tidsbrist. Engagemangsbrist. Platsbrist. Kartongbrist. Bärhjälpsbrist. Disciplinbrist. Och det är då det brister. Allt som är kvar slängs ner i väskor, sopsäckar, tygpåsar eller – sämst av allt – rakt in i flyttbilen. Huller om buller. Och sen måste det packas upp och sorteras. Det är då man undrar – hur tänkte jag? Ja här är det då tydligt att det var något som brast med packningen…
