Dagarna på dagarna. Jag vaknade upp i morse och kom inte på vilken dag det var. Hjälp! Är det det här hela den här "stanna hemma, jobba hemifrån-grejen"? Jag tappar liksom tid och rum känns det som. Finns ingenting direkt att förhålla sig till. Inga möten, inga deadlines, inga event, inga inkorgar som svämmar över. SÅ märklig känsla. Jag är ju i grund och botten en arbetsmyra och känner nästan lite dåligt samvete över att göra så lite. Men det är som det är och nu är det bara att göra det bästa av det! Hemmet är skinande rent, garderoberna är så rensade som de kan bli, leksaker är sorterade/skänkta/sparade till potentiella kusiner, det bakas och fixas och så har jag sprungit för första gången sedan i julas. Diana skojade till det idag på middagen och tog fram påskservetter och mormors gamla tallrikar. Jag hade på mig en söt blus och Cedric hade gjort en "raw-tiramisu". Det är ju ändå onsdag. ;) Ta hand om er! KRAM
