Just nu sitter jag i Düsseldorf och väntar på nästa flyg. Så mycket minnen! Jag bodde här i nästan ett år 1996. Jag och min häst Bintje som jag släpade med från Sverige. Knappt ett ord tyska kunde jag men på bara några månader blev jag otippat duktig. Språkskola på förmiddagarna och stallet och träning på eftermiddagarna och så tävlingar på helgerna. En dröm. Det var ju i stallet som jag lärde mig prata/slangen och i skolan som jag lärde mig grammatiken och det "fina" språket. Vi tävlade i hela Tyskland, Belgien och Holland jag och Bintje. Ett riktigt team var vi. Efter några månader började jag extrajobba på mediabyrå några dagar i veckan. På stapplande tyska bokade jag tv-spots åt kända företag. Hahaha, känns SÅ längesedan allting. Efter ett år i Tyskland drog vi vidare till Frankrike och han blev "fransk". Men nu sitter jag alltså här igen och njuter av roliga minnen. Herregud man hade ju inte ens mobil eller telefonsvarare. Svarade jag inte i telefon på en vecka var det ingen som var orolig. Jag brevväxlande med min dåvarande pojkvän. Tyskan sitter fortfarande i även om jag inte är lika bra som då förstås. Men jag tar mig fram i de flesta konversationssammanhang och det räcker. :) Här styr jag och Bintje mot SM-guld i youngrider-Fälttävlan. Tranemo 1995. Ser ni hans blick! Vilken häst. Nästan svart förutom en liten vit stjärna i pannan. Jag fick honom när han var lovande sexåring och jag var sexton och tillsammans blev vi vuxna. Han fick tyvärr en fästingrelaterad sjukdom och repade sig aldrig från den utan fick bli pensionär innan viruset helt tog över hans välmående och han fick gå till de evigt gröna ängarna. Bintje kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. KRAM
