Så har den årliga loppisen i Saanen gått av stapeln. Tidigare år har vi inte varit så delaktiga. Jag gjorde ett snyggt papperskorgsfynd förra året, men vi har aldrig sålt själva. Däremot brukar alltid Cedrics mamma ha ett bord där hon säljer allt mellan himmel och jord i alpstil. Hon är lite av en prylsamlare och har väldigt svårt att slänga något, så varje vän/bekant/familjemedlem/familjedödsbo som kommer i hennes väg och har prylar att bli av med tar hon. Vilket är både kul och platskrävande. Varje år är det alltså stora "renset" som ska säljas på loppisen. I år hade jag lovat att hjälpa henne då hon inte hade hjälp av sin väninna som brukade hjälpa till åren innan. Vi började packa upp grejerna redan 07 i morse efter att ha förberett massor igår. Sedan har vi stått som två knallar och sålt hela dagen tills det var dags att packa ihop 17.30. Jag är HELT SLUT. :) Men som vi sålt. Fanns knappt något kvar! På vägen mot vårt stånd såg jag den här fåtöljen och tyckte den var cool. Knäppte den här bilden till Cedric som var med kidsen. Han gick och hörde sig för om priset som var svindyrt. Okok tänkte jag. Vi får väl se. Det här är ena halvan av vårt bord. Söta barn driver kommers, hehe. Hundarna var väl inte jätteglada men vad gör man inte för matte? De här dukarna tyckte jag var väldigt fina, men har ingen direkt användning för dem hemma. Min glada sambo som fick bära hem fåtöljen som jag slog till på! Han är van nu... Tog ett varv vid 18-tiden för att se om den fanns kvar. Frågade om bästa pris. Kändes inte helt bra. Gick en sväng till och tog ut pengar. Gick tillbaka igen och gav säljaren ett riktigt skambud samtidigt som jag viftade med sedlarna framför honom, haha. Han sa ok och tog i hand. Sjukt nöjd med en fåtölj från 70-talet som kommer bli SÅ COOL hemma. Extra kul att den är från Asko som är finskt. Hur vi nu får hem den är en annan fråga. Den kommer få stå i ett förråd tills senare i höst då jag kan ordna en transport. Varför måste jag alltid fynda utomlands, suck. Glad, smutsig, svettig, färdig och så där nöjd som man bara kan vara när man gjort ett kap. :) NU - fira på Post med hela familjen och Ceds mamma såklart. KRAM
