Obs - långt och kanske aningens rörigt inlägg. :) Minns ni boken "Slumpen är ingen tillfällighet"? I korthet - saker och ting händer inte av en slump. Jag har läst massor av böcker om det här. Hur man kan "programmera" sin hjärna genom att tänka på ett visst sätt, hur man kan få universum med på ens egna noter, hur saker och ting händer av en anledning. Just nu är det mycket tecken i tiden för mig. Slump? Tror inte det. Det började runt min födelsedag och efter min dermapenbehandling. Det var som om alla tecken visade på en enda sak - nu är det dags för balans i kropp och själ. Time is up. Hela vintern/våren var mer eller mindre kaotisk då jag jobbade dygnet runt kändes det som. Isabella som sov (och fortfarande sover) urdåligt, vi packade för flytt och planering av renovering. Allting kul javisst och jag älskar när det är fullt ös, men också fysiskt ganska slitsamt i längden att bara sova några timmar varje natt, uppbruten sömn och sedan leverera 100% minst dagtid. Men det gick. Jag levererade, bebis växte, flytten fixades. Men under tiden har jag bara blivit mindre och mindre "här och nu". Börjat äta lite sämre, träna mindre och mindre och mindre tid för "livet". Vilket ju är helt normalt på ett sätt. Har man tre kids, en hund och ett heltidsjobb så är det klart att dygnet inte kan rymma allt. Dessutom får jag väldigt mycket energi av alla mina projekt. Ingenting känns någonsin som jobbigt, men kanske att jag har haft svårt att prioritera mig själv under det här året. Men för några veckor sedan hade kroppen och hjärnan fått nog - tillbaka till balans hörde jag dem ropa i kör. :) Saker som började hända som jag bara inte kunde undgå att missa: - efter dermapenbehandlingen har jag haft ganska dålig hy, normalt precis i början, den rensar sig helt enkelt. Men ändå. Jag stannade upp och undrade vad som skedde. Som om jag ömsade skinn till en ny person. - jag fick tillbaka en träningslust som jag inte haft på länge och har kört flera Becorepass. - tankarna började mala om vad jag stoppar i mig, egentligen. - jag började tänka på hur den här stressen egentligen påverkar mig. Kort och långsiktigt. - jag har haft ont i skuldrorna ända sedan Isabellas ankomst och fick nu en enorm lust att börja yoga igen. Jag började fundera över maten vi äter hemma. Lax - tydligen fullt med hormoner, kyckling - fullt med antibiotika, mjölkprodukter - fullt med tillväxthormonet IGF4 (som ska ta en kalv på 40kg till en fullstor ko på 400kg på ett år), gluten - generellt sådär, socker - cancerframkallande efter viss mängd, vattnet - också fullt med hormoner som är svåra att rena. Stressen har jag också tänkt på. Om den är skadlig i för stora doser? När man nästan får lite dåligt minne, eller bara inte orkar svara på mail/sms tex. Jag har varit utbränd två gånger i mitt liv, varav en gång allvarligt, så jag vet vilka riskfaktorer att hålla utkik efter och dit har jag aldrig varit nära att komma senaste åren, vilket är bra, jag är aldrig orolig för att bli utbränd igen. Så började dessa tecken uppenbara sig! :) När min vän Kristoffer och mamma samtidigt tipsar om boken "Hjärnstark" av Anders Hansen och att jag verkligen ska läsa den - ja då hamnar jag bredvid honom på ett café häromdagen där jag satt och tog en kaffe och svarade på några mail. Vi växlade ett par ord. Jag gick och köpte boken. När jag funderar på om vi gjorde rätt som valde en ångugn istället för kaffemaskin i nya köket - ja då bjuds jag på en underbar middag i förrgår hos Trendgruppen, helt ångad med kock som tipsade hur man skulle göra och hur otroligt mycket hälsosammare det är att ånga maten istället för att koka/steka/rosta. När jag börjar fundera över allt oklart som är i maten, ja då får jag en underbar receptbok från Sofi och Frida med vego/ekomat. Min kompis Johanna kommer förbi med en fin kroppskräm från Bamford som är eko. Samtidigt blev jag kontaktad av ett företag som jobbar med hormonfria grejer som verkar grymt bra. De ville göra samarbete samtidigt som min väninna berättar att hon funderat på deras produkt och undrar om jag hört talas om det... Det här med hormoner vi får i oss som sedan hamnar i exv Östersjön tror jag är en miljöskandal i vardande. Jag cyklade nedför gatan igår och frös. Tänkte på min vän Lotta som gav mig den underbara sjalen från Wehve som ni såg i somras. Nu borde jag ju haft den på mig hann jag tänka innan jag möter henne, också på cykel! När jag självmant tänker att jag kanske borde jobba på ett annat sätt, med kanske mindre stress och mer fokuserat - ja då ramlar det in just sådana typer av jobbgrejer. När jag tänker på att jag skulle vilja göra samarbeten med ett visst typ av företag eller produkt, ja då ringer dem. Alltså vad händer? I'm loving it! Är jag knäpp eller har ni också samma faser ibland? När någon liksom vill säga en något? Summa summarum är att den här hösten ska bli hösten då jag kommer tillbaka lite mer i balans. Timingen är perfekt, Isabella är snart ett år, huset är snart klart (det kommer ju alltid vara småfix dock) och vi börjar hitta våra rutiner i att bo i förort. Hej då stress, hej då dålig mat, välkommen in balans, hälsa och träning. :) Jag igår, på presslunch för Ugg. Faktiskt inte sådär jättestressad, haha. Blått på blått på blått. Gjorde det lätt för mig, hehe. Allt har ni sett förut tror jag förutom tröjan som jag köpte hos SoftGoat i tisdags. Den har en väldigt dekorativ knytning i ryggen så därför kör jag hästsvans så man verkligen ser det (här hittar du den - adlink). Byxorna är från Day och de har funnits med ett tag men du hittar nästan identiska här (adlink). Älskar att de är blå! Kappan har ni också sett förut och kommer från Soft Rebels. Vet att den varit slut men jag har hittat en nästan likadan som är så SJUKT fin här (adlink). Skorna är från förra hösten men det finns en liknande variant på 30% rea här (adlink). Bilden är ju lite suddig eftersom jag - eh - inte står still. Ha en underbar dag, nu tittar vi efter positiva tecken! KRAM Signs, all of a sudden everywhere, pointing in the same direction - balance. xxA
