Idag somnade min lilla mormor in för gott, 92 år gammal. Så sorgligt. Så fint. Slutet på en era. Hon var min sista morförälder i livet. Hon började bli dålig i tisdags och igår åkte jag direkt från Formex till sjukhuset och satt med henne. Vi pratade om livet eller så satt jag bara och höll hennes hand eller strök henne över kinden. I morse somnade hon in, fridfullt och omgiven av familj. <3 Jag har så många roliga minnen med mormor, från tidiga minnen och bilder från när jag är Isabellas ålder och framåt tills så sent som igår då hon skämtade från sjukhussängen. Mormor var en verklig karaktär och smart som bara den. Älskade att resa, åka skidor och var jätteduktig på tennis. Mormor kom ursprungligen från Ungern men kom till Sverige som 20-åring. När vi bodde i stan bodde vi i samma hus, vilket vi båda tyckte var urmysigt. Barnen kunde springa ner till "Gammelmormor Agnes" och hjälpa henne med något/tigga godis eller så kom hon upp och vi drack lite te. Ett tag hade vi car-sharing och när vi renoverade badrummet var vi varje kväll nere hos mormor och badade. Med obligatoriskt tedrickande efteråt, höjdpunkten. Mormor var alltid så generös. Med goda råd, med sin tid, med lån av saker. Det var hon som hade tålamodet att lära mig hur redovisning fungerar när jag inte fick ihop bitarna i skolan. Alltid en bakelse i kylskåpet och så fram med penna och papper för att förmå det obildbara barnbarnet att förstå. Som tog omvägen via barnbutiken för att köpa en t-shirt hon visste Diana önskade sig. Alltid på barnbarnens sida. Nu ska jag sova lite och tänka på mormor och allt fint vi haft och hur mycket vi alla älskade henne. Nu är hon med morfar. <3
