Igår vandrade vi upp till Villa Lysis uppförd av Jaques d'Adelswärd-Fersen här på Capri. Ett peppat gäng på väg! Vi är tämligen ensamma här vilket ju bara är helt fantasiskt. Det tog ca 1h av vansinnigt vacker promenad dit. Upp upp uppför men belöningen är desto större. Att dessutom få ha hela Villa Lysis för oss själva var ju helt otroligt. Om Jaques från Wikipedia: Han hette ursprungligen Jacques d'Adelswärd och tillhörde den franska grenen av släkten Adelswärd men var besläktad med Axel von Fersen, vilket var orsaken till att han lade till namnet Fersen. Under slutet av sitt liv kallade han sig bara greve Fersen. Familjen var mycket förmögen; hans farfar hade grundat stålindustrin i Longwy-Briey i nordöstra Frankrike. Efter anklagelser om sexuellt umgänge med pojkar lämnade han Paris 1903 tillsammans med Nino Cesarini och flyttade till Capri. På Capri lät han uppföra Villa Lysis – uppkallad efter Sokrates dialog Lysis – nära den plats där den romerske kejsaren Tiberius hade uppfört Villa Jovis 2000 år tidigare, enligt romerska historiker platsen för Tiberius vilda sexuella orgier. Byggnaden, som ritades av arkitekt Edouard Chimot i en italiensk variant av jugend, rymmer bland annat ett stort rökrum, där d'Adelswärd-Fersen konsumerade opium och slutligen tog sitt liv. Vid ingången finns en latinsk inskription: Amori et dolori sacrum (en helig plats för kärlek och sorg). Det finns historiska paralleller till d'Adelswärd-Fersens val att dra sig tillbaka till ett excentriskt liv på Capri. Tiberius är ett exempel och i hans samtid Axel Munthe och senare Curzio Malaparte. Ett annat exempel är Friedrich Alfred Krupp. En fantastisk villa och trädgård, för att inte tala om utsikten. Efter Villa Lysis vandrade vi vidare, stärkta av en limonad, upp till Villa Jovis, kejsar Tiberius borg. Vi var helt ensamma, de hade inte öppnat än men en gullig trädgårdsmästare släppte in oss med orden "jag har inte sett er här". Haha. För att vara 2000 år gamla är den gamla borgen väl bevarad. Santa Maria vakar över oss alla. Rätt långt ner, uh. Jag är lite höjdrädd och gillar inte att gå nära stup så här... Liten rackarunge som snällt sitter i ryggsäcken eller går bredvid. Det är dock ganska många blomstopp, titta på ödlor eller katter längs vägen. Alltid med favorithatten på. Den har burits av min guddotter Gabrielle (nu 16 år), Diana och nu Isabella. Gulligt. Idag blir det mot Anacapri och äventyr. KRAM
