What a day. Vet inte var jag ska börja. Men nu är vi i alla fall hemma. Lämnade två tjejer vid 07.30 på tågstationen i Saanen för att ta tåget till flygplatsen. Vi fick inte plats alla i bilen + alla väskor så enklast att de tog tåget. Picknick och varm choklad underlättade arla morgonstund kan jag säga. Vi andra klämde ihop oss i bilen med alla väskor och styrde kosan mot Geneve. Alla var lite morgontrötta från att gå upp 06.45 istället för runt 09. Bra träning inför nästa vecka! Till och med Jaxy orkade knappt släpa sig upp. Väl på flygplatsen fick vi incheckat alla väskor (tot 8 st) och fix med Jaxys papper. Men medans detta pågick så klämde sig Isabella ordentligt med sin fot genom en olyckshändelse. Den högra foten klämdes rejält och hon skrek som en stucken gris. Det var svårt att förstå om den var klämd, bruten, öm eller vad. Just tvååringar är inte super på att självdiagnosticera sig om en säger. Det var bara att hasta genom tullen med en gallskrikande Isabella. Väl genom tullen mötte flygplatsens läkare upp. Vi kunde konstatera att Isabella vägrade stå på foten. Hon fick ett jättebandage med arnika som tydligen var standard och så in på planet fortfarande skrikandes. Vid det här laget var alla i upplösningstillstånd + genomsvettiga. Även Jaxy... Men de rutinerade damerna på SAS var så gulliga. En stor eloge till besättningen måste jag ge dem. Så hjälpsamma. De såg direkt att jag var på väg att bryta ihop, Isabella gallskrek, Diana och hennes kompis var seatade fel av incheckningspersonalen (som inte hade koll på regler tydligen) och behövde flyttas om, mannen som olyckligtvis hamnat bredvid just mig och Isabella omflyttades snabbt, en smoothie/snacks och vatten skaffades fram, piloterna ringde läkare under flighten, barnen fick allt de pekade på, Isabella bereddes extra plats och de hade skaffat fram en barnvagn när vi landade. Service och omtänksamhet. <3 Isabella somnade efter 30 minuter och hela planet slappnade av... Landade och i lite bättre form allihop. :) Vi åkte hem och lämnade väskor + de stora barnen och styrde sedan mot Danderyds sjukhus där vi tillbringade 2,5h nu på kvällskvisten. Två omgångar röntgen, x antal gråtattacker och mutkex senare konstaterades en "infraktion" i foten. Den är alltså lite bruten men inte helt om jag förstod det rätt. Med stadiga skor och en känna-efter-själv-läkning ska det hela vara över om två veckor. Jag har lite svårt för sjukhusmiljöer efter att jag praoade på just DS och svimmade första dagen, haha. Men alla var superproffs så jag kunde slappna av. ;) Nu kryper Isabella runt och är jätteglad att vara hemma och det känns så skönt att vi är här nu, allihop. KRAM
