Igår var det då dags för hela gänget att bege oss ut till en "riktig" kaffeplantage. Vi började redan klockan sju på morgonen för att hinna med allt. Första stoppet var en plantskola, där nya och mer tåliga plantor "föds upp". I den här värmen så fattar jag att det växer snabbt. Redo i bekväma, heltäckande kläder. Inte visste vi att det skulle bli typ 35 grader varmt... Så här ser ett plantdagis ut. Helt otroligt att plantorna sedan blir ca 2 meter höga. Efter att få höra mer om hur man jobbar med att "förtåliga" plantorna och hur viktigt det är att föryngra stammen hoppade vi in i bilarna igen för att åka ca 2h till La Celia. Kanske världens gulligaste by. Det som har varit väldigt härligt är att överallt där vi kört förbi har det varit glada människor, helt ok standard på husen (väldigt färgglada), magiska vyer och en vegetation som får Djungelboken att verka som en betongförort. La Celia var så fint och gulligt att det får bli ett eget inlägg, måste hushålla med wifi, det är ju inte världssnabbt här... Fotograf-Björn som var med och dokumenterade hela resan. Efter den långa turen till La Celia hoppade vi in i jeepar för ytterligare 30 minuters färd på klart osamarbetsvillig väg. Gillar låset på min bildörr. :-) Magiska vyer, bananträd och kaffeplantor. En av kvinnorna jag pratade med, Solangel med sin treåriga dotter Milena. Solangel driver sin plantage själv och är ensamstående med två barn. Inget gnäll här inte. Solangel är en av de kvinnliga odlarna som via Nescafe plan fått hjälp med utbildning till ett bättre, mer hållbart odlande och tåligare plantor. Hon berättade att tack vare det har hon fått så bra avkastning att hon kommer kunna skicka båda sina barn till universitetet. Jag blir så glad när jag hör det. Den här kvinnan fick jag så fin kontakt med. Vi hade tolk med oss som översatte då min spanska består av typ tre ord. Vi kramades länge länge när vi skulle gå. Förmodligen ses vi aldrig igen men mötet var speciellt. Att bära hatt är ett måste då solen är helt obarmhärtigt stark. Kaffeodlarnas svar på Salma Hayek. :-) Hon visade hur man plockar de mogna kaffebönorna. Hon plockar runt 130kg!!! per dag. Tjejerna berättade att det går upp på morgonen och fixar frukost till familjen, plockar undan, går med barnen till skolan. Sen ut och plocka bönor/plantera/fertilize. Sen hem och fixa middag, stoppa barn i säng, städa - sen kanske en sväng ut igen. På frågan vad deras män gjorde fick jag ett sånt ASGARV. Till slut kom det fram att de skötte de tyngre momenten, men det där med att hjälpa till hemma och med barnen var ingen stor prio. De är mammalediga i 40 dagar sen är det ut på odlingarna igen. Oftast tar en äldre släkting hand om barnen eller att mammorna hjälps åt att passa barn/jobba. När vi berättadet att det inte alls är ovanligt att vara mammaledig minst ett år i Sverige kom dagens andra asgarv. De trodde knappt på oss. Tänk att detta snart är i en latte nära mig. Helt sjukt när man tänker på bönans väg från den här odlingen till typ Espresso house dit jag gillar att gå. Några blonda skandinaver och ett glatt gäng kvinnliga odlare med barn. Det var väldigt gulligt för de var SÅ intresserade av oss. Vad vi åt, om vi hade barn, hur vi bodde, när vi drack kaffe, om vi odlade något eller bara hade kontorsverksamhet i vårt land, vad en kaffe kostade osv. Efter mötet bjöd kvinnan i gul/blå-tröja oss på lunch i sitt hem. Majssoppa, kyckling och gräddkokad pasta. Allting var så gott, men det var typ 35 grader och supersvettigt. Tror inte jag har svettats så mycket på länge. Efter att jag ätit den varma majssoppan trodde jag att jag skulle smälta. Men man vill inte vara oartig när de fixat så fint så det var bara att torka sig i pannan och mumsa några tuggor till. Jag fick även ta några bilder från hennes hem, mer om det senare. Efter lunchen var det stora kramen och tillbaka in i jeeparna för bumpig återfärd till La Celia, sedan 2h till Pereira, sedan 1h flyg till Bogota. Sand, svett, solskyddsfaktor, myggmedel - har aldrig varit så glad och tacksam för en dusch efteråt på hotellet. Vilket i-landsproblem kände jag efter att ha hängt med dessa superkvinnor. En alltigenom fantastisk dag som jag aldrig kommer att glömma. Tack för att ni bjöd in oss så generöst till ert liv, hem och familj. Känner mig så ödmjuk för dessa kvinnor och jobbet de gör. Önskar dig en trevlig fredagskväll för er i Sverige, här är klockan fortfarande förmiddag och nu ska jag ha ett spännande möte. Flyger hem ikväll, längtar ihjäl mig efter mina små sötnosar till barn. De kommer att få höra allt om barnen jag träffade, alltid bra att vidga vyerna. Had an amazing experience in La Celia yesterday, visting female coffee farmers. Absolutely fantastic experince, very humbling. xxA
