I morse var det en sorglig stund. Min älskade lilla vovve Tass åkte till hundhimlen. Det hela var egentligen ett misstag. Mamma Pucko (min faster Lolo's hund) och pappa Razzel (min dåvarande hund) hade ett bättre äventyr bakom stallet. 8 april 2000 kom en liten liten valp till världen. Bara två av sju överlevde kullen. Så liten att han fick plats i min handflata. I början på juni kom han hem till mig på riktigt. Så liten och gosig och för att inte bli kliven på hängde han mest innanför min jacka där han med huvudet upp ur jacklinningen förnöjt satt och blickade ut över världen. Så mycket som jag och Tass har gjort tillsammans går inte att beskriva. Tass var ju inte direkt någon hemmahund utan med på allt. Alltid i passagerarsätet, på sin filt, med koll på vart vi skulle. Jobb, träning, möten, fest och resor. Tillsammans har vi bockat av ett gäng arbetsplatser, projekt, lägenheter, hus, gjort fyra tv-serier, flyttat 6 gånger... Han har sett båda mina barn komma till världen, lära sig tala, gå och bli stora nog för att älska honom lika mycket som jag. Han har sprungit efter mig när jag ridit, löptränat, åkt längd, efter barnens pulkaturer, efter cykel. Alltid med - ville aldrig bli lämnad hemma. Tass är den enskilt mesta vännen i mitt liv - som varit med "mellan damm och glam". I alla lägen. Outtröttlig. Vänfast, men med hög integritet. Genuin - men aldrig inställsam. Var du en vän var du det för livet. Smicker gick inte hem och han var väldigt tydlig med vad han ville. Men den oändliga kärleken han gav tillbaka. För sex år sedan kom hans stora kärlek in i hans liv. Vilma - en levnadsglad border terrier med ymnig pälsväxt men med fin personlighet. Som han älskade henne. I timmar kunde han sitta och slicka henne på kinden. Varje morgon satt han med mig i badrummet när jag gjorde mig i ordning. Varje kväll väntade han vid sängen för att i bästa fall också få sova där och inte i korgen. Lika frusen som jag. I say a little prayer tänkte jag ibland. In the moment I wake up, before I put on my make-up I say a little prayer for you While combing my hair now, and wondering what dress to wear now I say a little prayer for you Forever, forever you'll stay in my heart Forever, and ever, we never will part Together, together that's how it must be. To live without you would only be heartbreak for me. Tack för allt kära lilla Tassen. Vi ses igen. RIP.
