Att gå en promenad med min mamma är alltid väldigt spännande. Det tar minst dubbelt så lång tid än utsatt och vi går alltid vilse. Så även idag. 2,5h senare fick vi bli upplockade av pappa... Men vad gör väl det när solen skiner, klarblå himmel, vyerna är magiska och sällskapet det bästa? Det blåser mistral som bara den. Min vindjacka ser ut som en dunjacka, haha. Det blommar! Enjoying a very long hike ending with rescue team since we were lost... Like always. :-)
