Okej vänner här är jag. Post-Lidingöloppet 2019. Har knappt förmåga att skriva detta, haha, SÅ slut. Men jag sprang ju inte med fingrarna så knappa på datorn funkar än. // Kompressionstajts // Superbra löparjacka // Löpardojjor deluxe // Hittade ett litet magbälte vid nummerlappsutdelningen som jag slog till på, perfekt för telefonen. Så här glad i hågen INNAN loppet. Jag har inte tränat alls på över tre veckor och innan dess har jag ju hållt igång men inte specifikt tränat för det här loppet av tusen olika anledningar. Men jag är inte den som bangar utan det var bara att ta sig samman och jogga dit och sänka förväntningarna på en ok tid. Starten ligger ganska nära oss och solen sken så allt kändes så härligt! Folkvimmel! De har klasser för alla åldrar/kön/mixed vilket är jättekul. Nästa år ska alla barnen springa tänker jag. Gruppuppvärmning. Just här blir jag alltid lite tårögd. Jag är ju lättrörd som ni vet och det är något med en massa av människor med en så härlig och positiv stämning som värmer upp ihop. Jag har sprungit massor av lopp genom åren och varje gång gråter jag en skvätt vid uppvärmning och start. Det är något i energin som berör. Kittad! Musik på check, löparhörlurar check, Apple Watch redo att tracka mig: puls/distans/kilometeravisering/etc. Sjukt smart liten pryl. Jag hade tex bränt 917 kalorier under timmen jag sprang. Inte för att det spelar någon roll men ändå kul att se. Högsta puls 192. Minuter/km osv. Lite mer - eh - slut efteråt. FY så jobbigt det var. Två gånger innan har jag sprungit det här loppet och minns det som jobbigt men inte så här jobbigt! Första fem kilometrarna sprang jag som en gasell. Just saying. ;) Bra tempo, allt kändes lätt, tryck i steget. Men efter den legendariska Aborrbacken blev det mer som en lång kamp med/mot viljan och pannbenet som mina enda vapen. Där tog kroppen slut. Det var bara att trava på dock, just pannben har jag mycket av när det behövs. Tog mig i mål på en ganska dålig tid tycker jag själv men jag gjorde mitt allra bästa givet formen. Det kunde inte gå snabbare givet formen. Sjukt stolt i alla fall och väldigt nöjd att jag både klarade det och att jag körde så hårt jag kunde. Resten av eftermiddagen intogs i sängen. Med Jaxy som sällskap och benvärmare. Väldigt imponerad över hela arrangemanget måste jag säga. Är du sugen på att springa/springa med barnen etc tycker jag absolut du ska köra. Träna bara innan, haha. Jag blir också glad ända in i själen av alla som tar sig igenom. Det är verkligen alla möjliga löpare som är ute i skogen en dag som denna. Alla möjliga åldrar, fysiska skick och kroppsformer tog sig runt ihop, glatt påhejade av publik och funktionärer. En folkfest. Mötte min gamla TV4 Nyhetsmorgon-kompis Peter Jihde i arrangörsväst dragandes på en soptunna. Det är på Lidingö det händer, det hör nu ju. ;) KRAM
