Just nu pågår Unicefgalan 2020 på TV4. I år är den utan publik av smittskyddsskäl. Det brukar vara en otroligt fin och gripande gala, förra året grät jag flera gånger. När man ser de utsatta barnen världen över som lever under fruktansvärda förhållanden går det inte att blunda. Förra året visade de tre syskon som bodde under en bro i (om jag minns rätt) Guatemala. Den äldsta brodern, ca 12 år, var ute och putsade vindrutor i den kraftiga trafiken medan mellansystern passade deras tvååriga syster. Mitt bland bilarna, sent på kvällen. Sedan gick dem tillbaka till bron där flera andra barn bodde och la sig att sova bland droger, avföring, matrester och någon smutsig filt. I kylan. Om inte mammahjärtat brast efter det vet jag inte vad som skulle till. Både jag och Cedric stöttar som månadsgivare - du kan också stötta HÄR. KRAM
