I helgen var det World Wildlife Day. En dag då man uppmärksammar utrotningshotade djur. Jag har ju tidigare berättat om min väninna Filippas organisation Wildhood och hur de stöttar anti-poachingorganisationer. Framförallt jobbar de med en kille som heter Damien som jag fick träffa i Stockholm i våras. Så här skrev jag då: Det var non-profitorganisationen Wildhood som hade arrangerat en informationsträff för att berätta om sitt arbete med att rädda noshörningar och andra utrotningshotade djur. De gör inget aktivt arbete själva utan hittar de bästa aktörerna och stöttar dem. Alla pengar går till 100% till stöd av andra aktörer, däribland Damian Mander och International Anti-Poaching Organisation, en fd yrkessoldat med många år i krig bakom sig. Han kände en stor tomhet efter Irak och Afghanistankrigen och berättade öppenhjärtigt om hur många runt honom som led av posttraumatisk stress och där flera tog livet av sig efter fasorna de sett och meningslösheten med krig. Han hade istället bestämt sig för att med sina erfarenheter från krigsföring istället bedriva ”krig” mot tjuvjägare, i synnerhet de som jagar noshörningar. Noshörningshornet är ju en otrolig lyxvara i Asien där man tror att det botar alla möjliga problem, cancer, potens osv. Det är sjukt dyrt och hela ”hornindustrin” är i många fall sanktionerad av regeringarna. Helt sjukt. Det finns ca 30.000 noshörningar kvar i världen. Vi fick först se en helt horribel film där de hittar en noshörningshona som fått överkäken avkapad och hur hennes lilla unge ligger slaktad bredvid. Hon är fortfarande vid liv och ligger och bara rosslar. Jag tror inte jag var den enda som grät bland åskådarna. De här vidriga typerna har alltså inte ens stake nog att avliva djuren efteråt utan lämnar dem till en ytterst plågsam död där de i princip svälter och törstar till döds då de inte har någon överkäke. Damian och hans team (han har utbildat lokalbefolkningen och nu även specifikt kvinnor - läs längre ner) har utvecklat och förfinat taktiken och med hjälp av helikoptrar, drönare, spejare och spårhundar hittar man dessa ”poachers” och försöker störa/avbryta/hindra deras jakt och i bästa fall tillfångata och ta dem till polisen. De räddar också på plats med veterinärer som kan antingen rädda djuren eller avliva på ett snabbt och mer humant sätt. Det var SÅ intressant men också sorgligt att lyssna på. Vart är världen på väg. Jag blev imponerad med vilken kraft och strategi de gick in för det här arbetet. De använde sig av metoder och teknik från amerikanska armén samt hade riktat in sig på sydöstra delen av Krugerparken där absolut flest noshörningar håller till = flest tjuvjägare. Jag blev helt tagen och vill verkligen uppmana alla att bidra till Wildhood som startats av otroligt drivna Filippa Tarras-Wahlberg. Heja dig! Med Damien själv. Här ser jag väldigt glad ut, det var innan vi fått se filmerna och höra om fasorna. I helgen var det därför ett initiativ där man kunde lägga ut en bild på instagram där man tillsammans med sitt barn ritat sitt favoritdjur. Nu är ju Isabella finmotoriskt inte så utvecklad, hehe, men elefant är verkligen hennes djur! Lär mer om Wildhood HÄR och läs mer om hur man utbildat utsatta kvinnor i kampen mot poachers i den här artikeln från The Guardian. Nu är det måndag, dags för förändring. :) KRAM
